21/9 2009 Måndag

Det var en inspirerande föreläsning med Pia Bohlin idag. Här är lite av vad hon tog upp.

De olika traditionerna inom bildpedagogiken var:

Tekniskt avbildande/Mimetisk tradition

Här tänker jag på bilden av klassen som sitter och målar av bladet som läraren har ritat upp på svarta tavlan. (var det förresten någon annan som tyckte att bladet var väldigt likt något helt annat, om ni tänkte på det förstår ni vad jag menar)

Jag förstår att det är ett förlegat och ett oinspirerande sätt att undervisa men jag fick en liten längtan till att göra det. Tänk att bara sitta där och rita och slippa tänka på någonting, inte behöva vara kreativ eller tänka kritiskt. Fast den känslan är kanske inte särskilt svår att uppnå på egen hand, har precis suttit och tittat på True Blood.

Folkskolan

Rolig tanke med utarbetade lärarhandledningar. Om det hade varit så nu så hade vi knappt ens behövt utbilda oss till lärare. Jag tycker om tanken att alla lärare ritar mycket på lektionerna. När jag läser brukar jag klottra väldigt mycket i marginalen eftersom jag har lättare att lära mig när jag får koppla teorier till bilder. Tänk matte med bilder.

Eller tänk att få jobba med att utforma de här manualerna, det jobbet hade jag velat ha. Makt!

Den fria konstens tradition

Studier av det inre och den egna fantasin. Mycket färg, helst över hela bilden. Konsten är god till skillnad från kommersialismen tex. Djungelboken och våldsamma Kalle Anka.

Semiotik

Här har jag ritat upp den flygande pastarosetten (farfalle heter väll den pastasorten?) med fågelbenen som håller i fotbollen som representerar ett bildspråkligt sätt att arbeta. Och vikten av att läraren har öppna teman.

Efter en genomgång av dessa traditioner gav Bohlin oss "ett förslag till en ämnesdidaktisk tankestruktur som kan omvandlas till praktisk bildpedagogik med elever" och nu kommer det komma en hel del anteckningar som jag har kopierat rakt från hennes power point-presentation men som jag tyckte kändes skönt att ha nerskrivna.

Gestalta i vad?

"Elever ska utveckla färdigheter i det visuella språkets alla uttrycksmedia (tekniker och material)"

(efter det kom bilder på en massa olika material att välja mellan)

Gestalta vad?

"Eleverna ska ges möjlighet att utöva språkhandlingar om innehållsmässigt relevanta och intressanta teman"

Här tog hon upp lite exempel på teman med begränsade tolkningsmöjligheter ex. jag och mitt husdjur och sommarlovet. Och exempel på teman med plats för en mer fri tolkning som tex möten, samspel, kraft och motstånd.

Gestalta hur?

"Eleverna ska utveckla förståelse för bildspråkets rika unika och varierande uttrycksmöjligheter och metoder för gestaltning"

Här gavs exemplet på hur det kunde gå om de två första punkterna uppfylldes men inte det sista; VFU-praktikanten som gav uppgift att gestalta kärlek med hjälp av akrylfärg men inte undervisade i hur de skulle gestalta vilket resulterade i att de flesta ritade hjärtan.

Den här sista punkten var den allra viktigaste enligt Pia Bohlin just eftersom den förhindrar att eleverna reproducerar det de redan kan.

Jag håller med om att det är väldigt viktigt. Kommer ihåg att min bildlärare på högstadiet sällan gav oss några direkta instruktioner och även ifall själva uppgifterna kunde låta intressanta (eller nja de gjorde det inte direkt heller) så satt jag mest där som ett fån. Väldigt oinspirerande.

Jag har bifogat introt till True Blood om det är någon annan som också tycker om känslan av att bara sitta ner och slippa tänka. Det är för övrig väldigt fint om det är någon som har missat det.