2/11 2009 Måndag

Jag har försökt fundera lite över hela den här kursen och var tvungen att rita upp det som en mindmap för att strukturera upp lite vad vi har gått igenom. Och när jag satt och försökte komma på allt vad vi har gjort så känns det som att vi har hunnit med väldigt mycket. Väldigt mycket olika saker. Allt från att lära oss färglära, kamerahantering till PO-dagen och VFU'n. Det har blivit lite av allt vilket både har varit roligt men samtidigt lite förvirrande för mig. Det känns bra att vi har fått lite kunskap om olika saker men just nu i skrivande stund känns det inte som att jag kan se hur alla olika delar hänger ihop med varandra. Det går inte att beskriva hela kursen med en snabb sammanfattning direkt. Det som har varit bra med det här upplägget är lite att jag har blivit sugen på att få lära mig mer. Det känns som att vi bara har fått skrapa lite på ytan till allt, som en försmak på vad som kommer komma. 

Jag tror att jag har lärt mig absolut mest på min VFU. Det kändes verkligen bra att få komma ut på en skola så tidigt i utbildningen så man kan känna efter om man har gjort rätt val av framtida yrke. Det känns som att jag har klagat en del på min VFU i bloggen men nu när jag tänker tillbaka på den så tyckte jag att det var väldigt roligt. Det är svårt att sätta fingret på exakt vad jag har lärt mig där men bara att få uppleva, återuppleva, högstadiet var spännande. Med blandade känslor så klart. 

Jag gjorde färdigt min film förra veckan. Tyckte att det var svårt att välja ett ämne/ en fundering att belysa. Men det som jag valde att ta upp är lite samma fråga som jag skrev om i mitt senaste blogginlägg. Om problematiken kring att elever skriker könsord till varandra. Det som jag reagerade mest på var att det inte var någon som sa till av lärarna. Det kändes som att det skapades en miljö där det var ok att skrika sexistiska och rasistiska saker till varandra. Vad är det som gör att det skapas ett sådant klimat, vems är felet? 

Jag hade tänkt att jag skulle säga till varje gång det hände, men det gjorde jag verkligen inte. Det var precis som att jag efter ett par dagar vande mig och som att det nästan kändes naturligt. Jättekonstigt nu när jag tänker tillbaka på det. Jag vill inte bli en lärare som tittar bort när det händer saker för att slippa ta konflikter men nu blev jag nästan det direkt. 

Det känns bra att veta att jag kommer gå den här utbildningen under flera år, det behövs. Det känns som att det är så mycket som jag behöver lära mig. Så många frågor som kom upp under VFU'n.  

Genom filmen fick jag arbeta lite mer i IMovie och photoshop. Båda programmen har jag arbetat lite i innan men det kändes väldigt bra att bli påmind om hur de fungerar. Desamma med kamerahanteringen. Jag har gått igenom allt innan men när jag inte använder min kamera så ofta glömmer jag bort det snabbt igen. Nu känns det roligt att fotografera igen och inte bara chansa på att bilderna ska bli bra. 

Nej, det är svårt att knyta ihop allt tycker jag, det är så många olika delar som spretar åt olika håll. Det känns som att jag har lärt mig mycket under de här tio veckorna. Flera gånger har jag gått hem och varit helt slut (för mycket information) och bara däckat i min säng. Allra mest den första veckan av kursen och det första veckan på VFU'n. Nu är det bara examinationen med opponeringen kvar tills nästa delkurs börjar. Det känns som om tiden har gått väldigt snabbt.

22/10 2009 Torsdag

Vad ska man göra när en elev kallar en annan elev för jävla hora? Jag måste ha levt i en parallell värld innan där jag inte trodde att det hände, minns inte att det var så när jag själv gick i sjuan eller i åttan. Eller så har jag bara förträngt det. Fast det är klart att jag visste att det hände men inte sådär hela hela tiden överallt. Jag tror inte att jag har varit med på en enda lektion där jag inte har hört någon säga hora eller bög eller något annat. Och inte en enda gång har det varit någon som har sagt till, av lärarna. Konstigt? Eller normalt kanske, jag vet inte. Först kände jag att det var väldigt konstigt och efter första veckan så hade jag nästan vant mig. Jag tror att jag tänkte att det kanske inte var en så stor grej eller att det inte spelade någon roll. Men idag pratade jag med en tjej som hade blivit kallad det och hon var jätteledsen. Problemet var att jag inte visste vad jag skulle säga till henne. Jag ville inte lägga över något ansvar på henne genom att säga att hon skulle ignorera det eller så (det är ju inte hon som ska ändra på sig) och jag ville inte förminska det heller genom att säga att det säkert inte betydde något eller dylikt (om hon blev ledsen av det spelar det ju ingen roll vad eleven som sa det hade för avsikt). Jag frågade om hon inte kunde prata med någon men hon kände inte att det fanns någon som hon ville prata med. Det slutade med att läraren pratade med eleven som kallat henne hora. Jag frågade läraren som sa att det verkade vara ett bråk mellan dom och att båda två kallat varandra för saker. Och där slutade den konflikten tror jag.

20/10 2009 Tisdag

Idag har jag hunnit med ganska mycket på min VFU. Dagen började med hundra minuters bildlektion där eleverna gjorde mat i lera. Det var ett samarbete med engelskan där de fick skriva om mat. Sen satt jag med min handledare när hon gick igenom elevernas mappar inför deras utvecklingssamtal. Det var intressant, jag fick chansen att fråga varför hon satte vissa betyg på vissa elever och hur hon tänkte kring det. Efter det så gick vi på studiebesök på grafiska sällskapet med två sjuor. De var rätt lugna när kvinnan berättade om hur olika typer av tryck fungerar men sen när de skulle gå runt själva och titta så blev det högljutt och skrik och tavlor som hängde snett och vatten på golvet. Men jag och två elever kom in på en intressant diskussion om vad som räknas som tryck och varför olika tryck kostar olika mycket. Och så klart även frågan vad som är konst.

Trycket här uppe hämtade jag från grafiska sällskapets hemsida och det är Mats Svensson som är konstnären.

15/10 2009 Torsdag

Idag var jag själv med klassen jag följer i 35 minuter. Det gick sådär. I början var de väldigt lugna och arbetade med uppgifterna de hade blivit tilldelade. Kaoset utbröt tio minuter innan de slutade och skulle packa ihop sin lera och sina papper och ställa sig bakom bänkarna lugnt och stilla. Lera kastades, en elev fick lera i ögat och grät, en annan elev kastade lera på fönstret, några andra jagade varandra samtidigt som tio personer frågar mig var de ska lägga sina skulpturer och hur de skulle förvara de (jag hade för övrigt absolut ingen aning om det). Jag kan inte riktigt förmedla detta kaos genom ord men det tog lång tid efter lektionens slut innan min puls gick ner på normal nivå igen.

Jag tror att jag hade blivit mer knäckt av det här om jag inte sett samma sak hända med andra (utbildade) lärare när de undervisat samma klass. Men det är klart att jag hade önskat att jag besuttit någon magisk kraft som gjorde att de lyssnade mer på just mig än någon annan. Det är därför vi läser en lärarutbildning gissar jag, att vi lär oss handskas med dessa situationer.

En annan sak som gör att det inte känns jätte-jobbigt är att det under 90 % av lektionen kändes väldigt bra. Jag kände att jag fick bra kontakt med flera i klassen. Min taktik i början av lektionen var att prata mycket och hjälpa de eleverna som tidigare hade stökat mest. Det hjälpte också ganska bra och när kaoset kom igång höll de sig faktiskt väldigt passiva. En tråkig konsekvens av den taktiken var att jag knappt fick chansen alls att prata med de som skötte sig och var lugna.

14/10 2009 Onsdag

Idag blev en väldigt kort dag på min skola. Den första lektionen jag var med på var matte och började kvart i elva. Alla klasserna hade sovmorgon idag utom niorna och just dessa veckor som jag är här är alla niorna på prao. Jag missade tunnelbanan och sprang upp till klassrummet men de hade precis stängt dörren och eftersom det kändes dumt att störa så bestämde jag mig för att gå till en annan lektion. Fem minuter senare satt jag med en sjua på deras svenska-lektion. De lärde sig om Homeros.
Det tog åtta minuter för klassen att lugna ner sig så pass mycket att läraren kunde starta lektionen.

Läraren- Homeros levde 700 år f.Kr och ...
Någon elev - Måste vi anteckna det här??
Läraren - Ja det måste ni.. ..Homeros skrev böckerna Iliaden och ..
Någon elev - Va, är det två l efter varandra?
Läraren - Nej det är ett stort i och sen ett litet l.. ...ja Iliaden och Odyssen.
Någon elev - Jag åt en morotskaka till frukost idag, den vägde typ tre kg.

Lektionen fortsatte långsamt framåt och efter ett tag började eleverna lugna ner sig mer och mer. I slutet så skulle hela klassen stafettläsa ur Odyssen, alla läste ett stycke var högt, och då blev det betydligt lugnare. Mer handuppräckning och mindre spontana utrop. Eleven som stökat mest under lektionen var den som läste mest felfritt och med mest inlevelse. Tex la han in egna ord i texten för att förstärka berättelsen. Då satt alla knäpptysta. Han fick läsa det längsta stycket.

Efter 35 minuter utbryter ett mindre kaos när det diskuteras om filmen Troja och att de inte kan visa den i klassen eftersom det antagligen är 15-årsgräns på den. Samtidigt börjar några elever utifrån korridoren banka på dörren som slits upp av läraren som skäller ut dem. Sen stänger hon dörren med en enorm smäll och skäller ut hela klassen. Lika snabbt som det hände återgår hon till sitt lugn och fortsätter prata om Homeros.

Det hade varit fint att avsluta med att klassen var lugnt fram tills det att lektionen slutade fem minuter senare men när diskussionen kom in på huruvida man kan hugga av en arm med ett svärd så blev stämningen lite hetsig igen. Jag fick ge mitt expertutlåtande att jag trodde att armen kan gå av om den är tillräckligt vass och slungas i tillräckligt hög hastighet men vissa verkade skeptiska till att den kan hugga igenom ben. Vad tror ni?

Jag hittade den här länken med en intressant tråd om samma fråga (för er som är intresserade)

https://www.flashback.info/showthread.php?t=259013

13/10 2009 Tisdag

Min handledare Matilda jobbar inte heltid så nu har jag (som så många andra i vår klass) fått försöka bygga ihop ett eget schema. Jag bestämde mig för att följa en klass de timmar som jag inte är med på bildlektionerna. Klassen blev en åtta. Mitt första möte med den var på en engelska-lektion i förmiddags. Det visade sig att det inte var en lärare som skulle hålla i lektionen utan en lärarstudent (precis som igår). Det var minst sagt stökigt under hela lektionen, eleverna skrek rakt ut och kastade saker på varandra, pratade i mobiltelefon och ja, allt ni kan föreställa er. Jag fick sitta bredvid en kille och agerade personlig coach under hela timmen. -ge mig mobilen -ta av dig mössan -lyssna på vad läraren säger och så vidare. De stunder vi satt och tragglade glosor gick det bra. Sen följde mentorstid med samma klass. Då var det två "vanliga" lärare och det märktes betydlig skillnad. Det var absolut inte knäpptyst men det märktes att eleverna lyssnade på lärarna. Sen Historia där jag fick se samma film om upplysningen som jag gjorde när jag gick i åttan (redan då kändes de mossiga och tråkiga). Den läraren körde med en annan taktik och skrev upp namnen på de som bråkade (mest) på tavlan för att sedan ringa deras föräldrar. Det blev fem namn och dessa fem fick stanna kvar och prata med läraren. Intressant att se olika typer av lärare, och vilka av dom som verkar ha bäst kontakt med eleverna. Det kommer jag nog använda som frågeställning senare när vi ska redovisa. Den sista lektionen blev idrott. Det är en idrottsklass så de har mycket idrott. Och det märktes, de flesta elever gjorde sitt bästa under den lektionen, även ifall det kanske inte riktigt såg lika disciplinerat ut som på bilden. Ska fundera lite på vilket annat material jag ska samla in förutom mina anteckningar. Det är svårt när jag inte har funderat ut en idé till slutresultatet.

12/10 2009 Måndag

Idag har jag suttit med på tre olika klassers bildlektioner. En sjua en åtta och en sjua. Den första sjuan var ingen bra start. Dessa tankar for genom mitt huvud: vad gör jag här? vill jag utsätta mig för det här i resten av mitt liv? 100 minuters plåga. Sen träffade jag åttan, då kändes det bättre. Och den sista sjuan fick jag chansen att få vara med på en annan lärarstudents lektion. Hon berättade lugnt om färgläran och gav ut lite uppgifter, alla var stilla och satt koncentrerat och blandade färger tillsammans. Det var fint. Det känns bra, tror jag. Mitt huvud är helt fullt av tankar och intryck kan inte samla ihop dem. Det enda jag med säkerhet vet är att jag efter idag är helt slut och vill bara gå och lägga mig.